Projektet utgörs av kompletterande bebyggelse i östra Helsingfors med en i miljöhänseende, och även topografiskt utmanade utgångspunkt i form av en sluttande bergig tomt, omgiven av byggnation från 1950 och 1960-talen med krav på pietetshänsyn till dessa.

Med en arkitektur snarare anpassad än pregnant skapar projektet tilläggskvaliteter till det från tidigare år befintliga populära Kasbergsområdet i form av en hemtrevlig, mänsklig, arkitektonisk skala och med ett mångsidigt utbud av hyresbostadsformer, allt från förgårdsförsedda radhusbostäder till enrummare och till stora familjelägenheter. Den 5-våningshöga krökta byggnadsmassan vars form dikteras av stadsplanens direktiv ger med nämnda arkitektoniska motiv förutsättningar för utblickar och vyer längs sluttningen nedanom, från de böljande loftgångarna. I de lägre 3-våningsenheterna har strävan primärt varit att maximera bostädernas gård och uterum och möjligast väl åstadkomma en småhuskänsla med hjälp av tomtens speciella karaktär.

Byggnadsplaneringen skedde i nära samarbete med landskapsarkitekten för säkerställande av fungerande och trivsamma uterum.